Det här känns som ett väldigt bitterljuvt inlägg för mig. Vi lämnar äntligen 2019 bakom oss, och det är nu dags att sammanfatta året som gått genom mina favoriter från året. De bästa filmerna jag såg (spelar ingen roll när de släppts) och årets bästa serier (måste släppts under året). När jag kollade tillbaka för att hitta verk till detta inlägg, insåg jag hur en sida verkligen tagit över detta år. Serier. Har försökt jämna ut det lite nu i december genom att se fler filmer, men det var fortfarande svårt att hitta filmer jag verkligen älskat 2019. Men, jag hittade några, och här är dem. Mina topp sex filmer, mina topp nio serier. Hej då 2019 (jag kommer inte att sakna dig), hej 2020 (jag längtar).

 

Vill även notera att jag från en början tänkte ha med böcker på den här listan, men det gick ärligt talat inte. Jag dammade av Goodreads och såg att jag enbart läst ungefär tio böcker i år, och kanske runt trettio serietidningar. Jag vet inte när jag förlorade kärleken till att läsa, men det har hänt. Att läsa för mig idag känns som slöseri av tid, och jag vet inte ens om det är något jag vill ändra på. Serietidningar, visst, men jag vet inte om böcker är något som ger mig glädje längre. Vi får se vad 2020 har att erbjuda, men just nu känner jag att vi kommer att sitta i samma sits om ett år.

 

 

När jag kollar på den här listan och min lista över serier, känns det som att årets bästa filmer inte speglar mig. När jag serier min serielista känner jag direkt: dessa nio serier beskriver mig som människa. Det känner jag inte med dessa sex filmer. Tre är romantiska komedier av Netflix. Hur intetsägande får en lista vara? Om detta hade varit en lista över filmer som hade påverkat mig mest, t.ex. Endgame och Rise of Skywalker, hade den antagligen sagt mer om mig. Men nu är det inte så. Detta är istället sex filmer som jag älskade när jag kollade på, trots att det just nu inte känns så bestående. Detta är årets sex bästa filmer.

 

Brittany Runs a Marathon såg jag igår. Hade skrivit klart inlägget, men insåg direkt att jag behövde inkludera den här filmen efter jag hade sett den. Om det är något jag har insett den senaste månaden, så är det att det är den här typen av filmer jag verkligen tycker om. Filmen om att hitta sig själv, om att växa, oavsett på vilket sett det sker. Nästan alla filmer på den här listan hamnar inom den kategorin. Självinsikt. Nya sätt att se på saker. Att hitta sig själv. Förnyelse. This Is Where I Leave You har precis samma teman, och den filmen visade sig vara en av mina absoluta favoritfilmer.

 

Sedan har vi tre filmer av Netflix. Always Be My Maybe, The Last Summer och Isn't It Romantic. Tre romantiska komedier, med helt olika handlingar. Always Be My Maybe tyckte jag om eftersom att den kändes så hel, komplett. Det är inte något vi ofta får i denna genre. The Last Summer tyckte jag om eftersom att det kändes som ett Love Actually för unga vuxna, som utspelar sig under sommaren. Denna film hade också en stark hitta-sig-själv känsla. Isn't It Romantic tyckte jag eftersom att den var härlig, enkelt nog. En film som lyckades att hylla romantiska komedier samtidigt som den drev med dem.

 

Sist men inte minst hittar vi Vice på min lista över årets bästa filmer, som jag såg när jag kollade igenom förra årets Oscarsnominerade filmer. Vad jag främst tyckte om med Vice, var hur den berättade. Hur uppenbart de gjorde sitt budskap. Det är precis så här jag vill att biografiska filmer ska vara. Vice visade upp vad Dick Cheney gjorde, Vice visade upp vad allt resulterade i. Det blev en sluten cirkel. Sedan går det även inte att se över hur fantastisk Christian Bale var i den här filmen. Vad han gör för sina roller är helt otroligt.

 

 

 

Vart ska vi börja? Som jag tidigare nämnde i det här inlägget, är dessa nio serier definitionen av mig. Detta är min smak, i nio fiktiva verk, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Att ett år av serier kan hjälpa en att hitta sig själv. Att ett år av serier kan förändra en så mycket. Jag tror det kommer bli svårt att slå detta år av serier, även fast jag har den turen att de flesta av dessa serier faktiskt har blivit förnyade. 

 

Först ut hittar vi en serie jag absolut hade placerat högst upp om listan var i kronologisk ordning. En serie jag såg två gånger under året, en serie som jag älskar med hela mitt hjärta. After Life. Ricky Gervais serie som han gjorde tillsammans med Netflix. En serie som har blivit en av mina absoluta favoriter. En serie som har hjälpt mig psykiskt. En serie som jag nog aldrig kommer att glömma bort. Efter det hittar vi en ny serie. High School Musical The Musical The Series. Jag växte upp med High School Musical. Det är en filmserie som i princip formande min barndom, mina tonår. Därför var jag självklart skeptisk när The Series skulle komma, men det hade jag inte behövt vara. Konceptet med den här serien, att eleverna på skolan ska göra en uppsättning av musikalen, är klockrent och serien lyckas bli en hyllning till filmerna samtidigt som den står på egna ben.

 

Efter det hittar vi Britannia. Serien tyvärr inte många kollar på, men som är bland det bästa jag någonsin har sett. Speciellt säsong två. Den andra säsongen hade det självförtroende den första saknade, och det skapade något magiskt. Ett period drama med personlighet, ett period drama med karaktärer jag aldrig kommer att glömma bort. Älskade, konstiga serie. Sedan hittar vi Modern Love, vilket är en antologi om kärlek. På alla olika plan. Romantisk kärlek, kärlek mellan familjer, mellan vänner, mellan främlingar. Charmig, nära till känslorna och väldigt, väldigt romantisk. Detta var en säsong jag uppskattade. Efter det hittar vi en liten annorlunda serie, nämligen The Grand Tour. Jeremy Clarkson, James May och Richard Hammonds äventyr efter Top Gear, som är ännu bättre. Den tredje säsong vi fick i år var den bästa hittills, och specialavsnittet Seamen var en rolig överraskning. Älskar dessa människor. De ger mig glädje.

 

Efter det hittar vi Four Weddings and a Funeral, vilket är en serie som baseras på filmen vid samma namn. Denna serie bevisade för mig att det inte finns något bättre än brittiska romantiska komedier. I filmformat, i serieformat. Jag älskade karaktärerna, jag älskade hur de hanterade Richard Curtis film. Detta var en riktigt bra serie. Efter det hittar vi Good Omens, vilket bara överlag var en bra serie. Det absolut bästa var förhållandet mellan Aziraphale och Crowley, men hela serien var briljant. Fantastiska skådespelare, quirky, en stor favorit. Efter det hittar vi min listas mest ogillade serie, Friends From College, och dess andra säsong. Det här är precis min typ av komedi, precis min typ av serie. Något som underhåller samtidigt som det krossar ens hjärta. Kommer alltid att sakna Friends From College. Sist men inte minst hittar vi den tredje säsongen av The Dragon Prince, som var makalös. Det finns inget mer att säga om The Dragon Prince förutom det. Makalöst bra.