Jag vet att jag inte behöver förklara mig själv. Jag vet att jag inte behöver lägga ut dessa inlägg, gång på gång. Men det är något jag, och kanske även ni, kan uppskatta. När jag startade den här bloggen för ett tag sedan kändes allt väldigt bra. Mitt liv flöt på, och bloggen fungerade ganska perfekt ihop med vart jag var.

 

Men sedan hände något jag verkligen inte trodde skulle hända, något som helt och hållet förändrade min vardag. Något jag fortfarande jobbar med, något jag fortfarande har svårt att hantera. Bloggen försvann därför helt och hållet, men jag känner nu att jag inte vill att den ska försvinna. Jag vill att den ska vara något som är mitt. Helt och hållet.

 

Så jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av det här inlägget, förutom att säga att jag vill. Jag vill så mycket med den här bloggen, och jag hoppas att jag kan vara där snart. Jag har så mycket planer på inlägg jag vill få upp, och jag tror snart jag har fått motivationen till att faktiskt göra något åt saken.

 

Det är nu jag behöver Fiktiva Em mer än någonsin, och det är nu jag ska försöka att inte tappa det helt och hållet. Så, jag är fortfarande här. Jag är snart tillbaka.